Snögubben
Gör upp en brasa i kaminen
en spiskrans med röd rosett
ett pälsverk av rödvita julstrumpor
Klockan tickade okänsligt
förbi när han inte ville höra
ser du inte att hennes hjärta
kramas sönder till stoft
ser du inte namnet skrivet
på de immiga fönstret
Stressar upp på taket
hon glider nästan på vattenrännan
grå rök svepte illande ut igenom
tegel skorstenen
hon skrev hans namn stort över snötäcket
snälla jag ska inte berätta för någon
glöm inte bort mig tomten
varför hjälper du alltid
alla andra kvinnors rop på hjälp?
skrek hon ut i julens afton
tår för tår frös till is på hustaket
En frusen tår strålar till
svävar bort vidrör mjukt
den svarta hatten på
snögubben när dom
bruna grenarna sträcker på sig
hans stenmun slocknar
grenarna faller stupa suckandes
mot snökroppen
Han blåser en snövind upp
mot Vintergatans yttersta gräns
en vitgul åsksmäll smäller till på himlen
i rasande fart kommer släden
bromsar in på taket
tomten stryker lätt hennes huvud
när hon åker kana ner från taket
av en ekande tuta från en vit bil….