Honeysuckle Hastings
satt vid sidan av under polka dansen
med väninnan Cordelia Pomeroy,
sin mor Verity och Byron Hastings
och sina två systrar
Hennes mor hade lyckats få med
henne till balen i mors salong
fastän hon gav alla argumentet till varför
hon inte vart med o dansat
på några fester den senaste tiden

Honeysuckle virade näsduken
i handen kollade ut på avlånga
bordet med maten
hon kände sig frestad
att svepas med dagen innan jul av
frestelserna och att dansa polka och vals
när många blickar hon anmärkte
var spända mot henne
Kanske skulle en oskyldig
dans inte skada med ingenjören
eller soldaten där borta som
kollade nyfiket på hennes blonda
lockar o dom ljusa bärnstens
gula ögonen

Självsäkert tog han från bålen med sin
uniform med vunna medaljer på bröstet
ständigt iakttog hennes blick där hon
gömde ansiktet bakom vita solfjädern
o släppte lite på greppet om näsduken
Hennes väninna Lady Cordelia
hade alltid anmärkt hennes
förtjusande yttre även om
hennes två systrar var betagande
vackra med sitt hasselnöts bruna hår

De var alltid något med Honeysuckle
något som strålade, något muntert
och böljande i dom guldgula ögonen
något som fick vissa adelskvinnor
vika undan om en man stod i hennes närhet
Hon vek kvickt undan med blicken från soldaten
Hon väntade hellre tills valsen om nu
Lord Demetrius hållit sitt ord om att komma

En stor risk att ta även om han
var nära vän till mors bror Roger Bennett
även hennes far Lord Byron
och hade varit på besök för att träffa Roger
en vinterkväll några veckor sedan
Attraktionen hon kände gick inte att
undkomma när han lite retsamt blåst
förbi klänningsvecken
han rätta till sitt lite långa, hasselnöts
bruna hårsvall när hon hastigt gick in i salen
nervöst fuktade hon läpparna
hon minns att hon kämpade för att
hålla fokuset på Rogers prat om affärer
när lorden satt tvärsöver bordet
smekande lätt över hennes fot under
aftonmåltiden

Natten ensamma i gästrummets
enda ljus från eldstaden som kastade
skuggor där dom satt på gröna ottomanen
han kupade händerna om hennes kinder
hon la märke till gnistrandet från hans
guldringar i de dova ljuset, när en ilning
svepte igenom henne av hans
kärleksfulla beröring
Demetrius blottade sitt förflutna
något så riskfyllt för hennes ansenliga
rykte något hon visste hon aldrig skulle
överleva om de kom ut på godset

Hon var ju van vid alltid få de hon ville ha
även från far med lite fjäskande
hon la handen i hans och svor att hans
hemlighet var säker
Med en kyss lovade han återvända

Honeysuckle är de han?
viskade Cordelia puffade till retligt
några gånger på hennes axel
Hemligheten gjorde sig påmind
inom henne igen men ändå reste hon sig
när han sträckte ut handen
Cordelia tog hennes arm och ledde fram henne
hon svepte omkring med han tätt intill
kroppen han log saknande
men hennes blick skuggade bara
igenom alla gästerna och ständigt
på Verity och Byron

Ändå var de hans famn hon längtat till
när hon såg mor med en blick hon
väl kände till
viska till far, när Verity började resa sig
Hade mor hade avlyssnat den kvällen
när han berätta hemligheten?

Hon slet sig ifrån Demetrius famn
som försvann efter och sprang till
rummet på övervåningen
Planerade en fristad över jul
hon tänkte inte genomlida detta öde
en tjänstekvinna packade hennes väska
brustet kysste hon honom
hon begav sig in i snöstormen
under ett annat namn som
guvernant till Blackhavens slott….