jag sitter i mitt rum i mörkret framför datorn 

med musiken strömande fram i från sterion

jag sitter och tänker inte på något jag försvinner 

bort i misiken jag känner rytmen som ett löv på 

hösten som bara flyger runt om kring utan planer 

så ser min framtid ut inga planer för jag är inlåst 

på obestämnd framtid och har varit i 21 år vad är 

det som händer mycket problem har jag skapat 

skälv men 21 år är mycket men nåja det har blivit 

en livs stil för mej som jag för det mesta har

axepterat nu att det ska vara så här ett tag framöver 

men förhoppningsvis inte i resten av mitt liv det är 

tur och skönt att jag har fått komma till ett bra ställe 

nu för en vecka sedan ungefär bra personal och bra 

snälla kambrater som bor här tillfälligt som dom flesta 

är på väg ut det fyller mej med hopp att jag kanske äger 

friheten i framtiden och att jag får njuta av den men så 

länge har jag en stöd person som kommer och besöker

mej ihärdigt och underlättar mitt straff med prat och

skratt han kommmer i morgon det ser jag i fram i mot 

han vill även ta med mej och fiska som var min ungdomns 

nöje innan allt gick fel för mej och jag fick smak på olika 

skälvdestruktiva substanser då jag blev kemiskt beronde 

men det ska bli roligt att möta honom i morgon åter igen 

han är så rolig och snäll sådana vänner växer inte på träd 

i min värld som jag har vandrat i efter min väg även min 

ena syster har varit här på bsök och lämnat grejer till mej 

dagen efter allt blev så mycket enklare när jag hamnade 

i upplands Väsby efter som jag kommer i från Åkersberga 

det blir närmare min släckt roligt jag hoppas att jag blir kvar 

här vårtiden ut man vet ju aldrig jag tar inget för givet längre 

i bland ser man ttydligare i mörkret än i ljuset