Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Den skönaste färgen - 5

”Vakna, din idiot.”

”Carro?”

”Dörren var öppen.”

”Okej.”

”Vad är det med dig?”

”Inget.”

”Varför ringer du mig då och svamlar om en älva i skogen? Och lämnar dörren öppen? Och har kaos i köket, mat som ruttnar? Något är det ju.”

Hon stod vid fotändan av sängen, bredbent med händerna i sidan. Som en riktigt sträng guvernant. Utanför fönstret hade det börjat skymma och det mörkrosa skenet fick hennes konturer att glöda ilsket.

Hon var klädd i arbetskläder. Neongula byxor och jacka med reflexremmar på. På fötterna satt ett par rejäla, svarta kängor som hon inte hade brytt sig om att ta av sig. De var täckta av snö som långsamt smälte och bildade vattenpölar på sovrumsgolvet.

”Låt mig bara få vakna lite.”

”Nej. Jag har inte hur mycket tid som helst. Du får ta och visa mig det du vill visa snabbt som fan, annars går jag härifrån och kommer aldrig tillbaka.”

”Okej, okej”, sade jag och kunde inte låta bli att skratta. Carro var alltid sådär. Ställde ultimatum. ”Jag ska visa dig. Men jag lovar att du kommer flippa ut.”

Jag masade mig upp ur sängen och gick in i vardagsrummet. Carro följde efter. Hennes kängor gnisslade mot parkettgolvet för varje steg. På soffbordet stod fortfarande den uppochnedvända banankartongen med blomkrukan ovanpå, vilket gjorde mig både lättad och skräckslagen. Vad skulle hända när jag lyfte på den? Något gjorde mig tvärsäker på att älvan skulle vara borta, eller att den skulle vara synlig för bara mig och inte Carro.

”Jag antar att du har gömt den under den där?” sa Carro och pekade på kartongen. Jag nickade. ”Jaha, då är det väl bara att lyfta på skiten, så jag kan gå härifrån sedan. Jag fattar inte att jag går med på…”

Medan hon pratade hann hon ställa krukan på bordet och lyfta på kartongen. Lättad såg jag hur dess insida lystes upp av ett lila sken, men det var allt jag hann se innan Carro satte tillbaka kartongen och avbröt sig själv med ett högt skrik. Hon stirrade på mig och för första gången någonsin såg jag hur hennes självsäkerhet rubbades.

”Hate to say I told you so”, gnolade jag och log med hela ansiktet.




Prosa av blimp VIP
Läst 68 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2022-06-27 20:41



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

blimp
blimp VIP