Fyrkanter av grönt,
en liten blutsaft damm.
Sjungade kanter
med skrapande gitarrer.
En illusionär astralfru.
Thot tittar alltid ner
från dessa fönsterkarmar.
Mitt ansikte flexade
från att titta upp och ner.
Jag insåg inte först
hur jag älskar att titta upp.
Håller upp slitskurvor
som byggnadsställningar
under ett täckt kapelltak.
Mina smidiga läppar
överensstämmer
med min haka
in i en mjuk fläck
på min vilande handled.
Skuggor och romantik
uppenbarar sig nu.
Mina revben trycker in
och igenom dem
med deras underliga djup.
Upphetsad greppar jag tag
om den väl använda mattan.
Jag lämnar min sno-ängel
i dammet.