jag sitter nu i mitt mtt rum i mörkret fylld av 

vackra minnen som olika årstider har ettsat

sej fast för att stanna en livs tid djupt inom

mej fyllda av kärlek och glädje för tråkiga 

minnen som gör ont av sorg som triggar

mej till gråt dom förtränger jag skjuter

fram och lägger bakom mej ingen bra för 

överlevnad i framtiden men jag överlever 

tillfälligt tills vidare mentalt en stundens

fördel men allt tyngre att bära på min väg 

men just nu i min ensamhet så är jag trots

allt lycklig och har varit länge nu jag har funnit 

frid och lugn i mej ren harmoni jag kan sitta ner 

och ta det lugnt jag behöver inte springa runt 

och vara på väg någon stanns hela tiden det är 

och känns fantastiskt det underlättar mycket 

när man sitter inlåst på det sätt jag gör glädjen 

betyder så mycket för mej även om den är lite

dämpad så finns den där och underlättar mitt 

liv jag är så tacksam att den fortfarande finns