Det spökar i mitt sinne
För här lever varje minne
Av sådant som en gång
Gömts i tung betong

Ett spökhus i min hjärna
Med tapeter omoderna
Här dväljs vålnader från förr
Gömda bakom sprucken dörr

Spindelväv smyckar hörn och vrå
Där jag ensam skrider
Bakom fönster, lätt smutsgrå
Mitt hjärta värker och lider

För även om solen skiner utanför
Huset allt i sin väg förstör
Här finns varken värme eller skratt
För i huset är det evig natt