Dina fingrar berör min hud som självaste guds händer som livnär till de döda, som de sjukas smörjelse. Min hud som tyg utsträckt på kött och ben, mitt tyg som sträcker sig flera mil bort från dig.

Dina fingrar klippte om mig, formade mig till en vacker siluett skapad bara för dig. Du formade mig till den person jag åstadkommit idag. Dina fingrar dansar över min hud och karvar djupa sår som sedan blir ärr av dina ord.

Vem är jag ens utan dig? Vart låg dina ord och väntade? Dom skulle ligga i träden, väntandes på att dina läppar skulle bokstavera deras konsonanter och vokaler. Låg jag också i träden? Väntandes på ditt umgänge, var jag bara en förbipasserande själ? En sådan som bara kommer och går, in och ut ur ditt liv.

Men jag förblir en ensam själ, en med kött, blod och tyg format efter just dig. Jag får ligga ensam i träden, med själen för evigt vändandes på dig igen.