Tiden är sand som faller igenom mina fingrar, jag är livets event horisont. Jag försöker kolla igenom spegelns sprickor, men inget gör mig själv mer verklig.

Du frågar mig vad min mun kan göra, men allt jag vill göra är att skrika. Tiden springer ikapp mig, jag vill bara be den att stanna. Snälla tiden låt mig andas