Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Till ångest

Jag har medlidande för ångest. Jag saknar henne i stunder där världen står stilla. Hennes mascara rinner ner för mina kinder men jag lämnar blåmärken på hennes. Hon ber mig stanna när faran nalkas men min dörr står alltid öppen.

Jag har medlidande för ångest, hon kramar mig när världen står tom, men allt jag gör är att bryta hennes armar. I regnet står hon, 200 ben, 100 brutna, med blodet som ännu inte torkat.

Hon är jag, jag är hon. Det får mig att tänka, vem är egentligen fienden?




Fri vers (Fri form) av Tzendia
Läst 130 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2023-07-30 03:15



Bookmark and Share


  PoemsFromMyDiary
Fantastisk text! Väldigt tänkvärd och igenkänningen är hög.
2023-07-30
  > Nästa text
< Föregående

Tzendia
Tzendia