Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Marionettdocka


tusen händer, hundra fötter. Jag dansar runtomkring teatern, dom håller mig i silkestrådar.
”säg mitt namn ”
Och alla tystnar, ditt ansikte är inte längre ditt. Rösten du talar är inte längre din egen, men det var väll ändå jag som köpte din biljett.

Jag faller ner på knä, han behöver mer än mig. Så jag tar fram en kniv och skär av mina händer, så jag inte längre kan visa min sanning. Jag tar fram en nål och jag syr ihop min mun, så jag inte längre kan spotta eld. Han drar i styngen så jag inte längre kan andas samma luft, han skär i mina ben så jag inte längre kan fly.

Och så drar han i tråden en sista gång innan han sätter sig ner igen, så föreställningen kan fortsätta. Tusen händer, hundra fötter och jag dansar igen.




Fri vers (Fri form) av Tzendia
Läst 47 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2024-03-20 04:20



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Tzendia
Tzendia