Om varje tanke av dig skulle bli en ros så är jag nu förlorad i din trädgård. Du var strålande långt före dom första solstrålarna nådde din hud, du är strålande för det lyster du avger. Även fast du bara är en person, skulle mitt liv vara dunklare utan dig.

Dina händer står aldrig tomma, som plast lindar du runt mina kalla fingrar för att återge dom liv. Fingrar som du sen håller tätt, trots dess brister. Jag är så tacksam att just min värld doftar av rosor idag, jag kan gå i din trädgård för alltid.