Jag har levt ett annat liv, nu lever jag ett nytt. Det är svårt för mig att vänja mig. Jag har svårt att bryta rutiner. Svårt att leva som folk gör mest. Bo ihop, sova ihop, deklarera ihop, laga mat ihop. Allt det tar min energi. Under min semester i vintras gjorde jag allt det där och jag kände att semestern var lika jobbig som jobbet. Inget vidare. Jag får energi av saker som dessa, sitta och skriva och göra annat väderlöst online. Trivs med att vara aktiv i övrigt, men bara själv. Trivs samtidigt inte med att vara ensam ofrivilligt. Har haft en bra balans tidigare i mitt liv, kunnat välja när det ena passar bättre än det andra men med mitt nya liv är det inte bara upp till mig.

Om jag ska bo ihop med någon krävs separata rum och separata intressen. Min fru är klängig. Jag med, i regel, men inte alltid. Jag är allt för min fru. Min fru vill bara vara med mig hela tiden. Klassiskt antar jag, speciellt när det gäller kvinnor. Själv vill jag kunna interagera fritt, kanske ha en fling här och där och låtsas leva ett helt annat liv ibland. Typ frånskild diva.