Jag hänger i en lina, en sådan tunn gjord av silke. Säg mig när kommer jag falla? När kommer fibrerna dras sönder och jag kommer tillslut landa? Jag kan höra dess sömmar spricka lite i taget kontinuerligt, tick tack tick tack.

Under mig befinns allt jag fruktar, säg mig kommer jag skäras i bitar? Bitar så små att jag aldrig kommer bli hittad igen, djupt undanskymda på platser i mina tankar för att aldrig bli återfunna.

Jag är en gudsförgäten själ, du kommer inte finna mig i de mest bottenlösa gravar på havets botten. Du kan inte finna mig i dig själv, för jag är allt du fruktar. Säg mig kommer min galenskap bli min egna förintelse? Kommer mitt sinne göra så min livlina förtvinar? Kommer min tråd av silke brista? Bara att vänta och se, tick tack tick tack…