Var är den dagen nu?
Jag går ensam fram och hatar alla stegen
Jag går och tänker på din hand, trygheten som alldrig når fram
Känslan som alldrig dör

Var tog friheten vägen?
Förlåt, jag kvävde den
Jag drog ner den med alla krav
Förlåt, att jag inte kunde ge

Jag försöker le
Men all min kraft går åt att hata dina hjärn spöken

Detta var året allt skulle falla ner
Alla ljusen skulle sjunga, våra skuggor fly

Det var en dröm
Du vakna upp

Här är året av mörker
Där skuggorna väcks till liv
Där sjukdomen växer sig stark

Jag hatar gången, av mina ensama steg
Jag vänder dig ryggen
Det ända jag verkligen kan
Jag älskar dig