Mina ögon var torra,min mun sluten, min hand en anning kall
Så jag smög upp och andades in allt jag kunde
Alla dina dofter, alla dina färger, jag satt med din kudde i min famn och värmdes av din värme mellan fyra väggar av tryghet som skyddat mina alltför blåa ögon, i en evighet.
Jag var kall i din omfamning,sista gången jag drog in din doft.
Något slöt mig för att skydda mina alltför blåa ögon, från att lämna hela min tryghet alltför länge.
jag fällde ingen tår, jag vände mig om och lämnade dig
Med vacklande steg gick jag ifrån ditt hus, med tomheten i bröstet.