hade vandrat i en bubbla
då jag hade bestämt
hade helt slutat grubbla
att mitt liv var ett skämt

Jag sa ett tyst farväl
Till vånda och problem
all denna akilleshäl
mitt livs eviga eksem

Jag vaknade med ett skrik
Jag förstod vad som hänt
Jag skulle ju vara ett lik
allt var borta vad jag känt

en spark på mitt bröst
alla problem fanns kvar
det fanns ingen tröst
jag hade inga svar