Jag bakade några bullar och min vän bjöd över sig själv.
Dörrklockan ringde, jag springer upp och dörren rörar sig.
Min väns glada, leende ansikte hälsar mig:
"Tjena Topi!"

Grytan skriker på spisen.
Bullarna redan på tallriken vid vardagsrumsbordet.
Jag sa till min vän att hjälpa sig själv.
Skulle vara med honom snart men först...

Jag tar fram kopparna och häller upp teet.
Lade till och med lite honung enligt min väns begäran.
Allt var redo. Jag tar tag i brickan,
och gå till min vän.

"Säg mig, kära vän, hur mår du?"
börjar jag när jag kommer in i rummet.
Kunde inte ha varit borta i mer än fem minuter,
och min kompis hade lyckats äta upp alla sex.

En smula bulle på min väns kind
Han sveper bort det.
Sväljer för sista gången och
se på mig med strålande, oskyldiga ögon.

Han ser mig inte. Jag log men blev upprörd.
"Fick inte ett enda bakverk!"
Men å andra sidan. Å andran sidan var jag glad
Mina bakverk hade fått honom att glömma mig.