Alltid i upplösning, aldrig till ända,
alltid att ske, aldrig att hända.
Meningens punkt flyr ännu ett ord,
ett frö att slå ut i svunnen dags jord.

Alltid i uttoning, aldrig helt tyst,
allas förlovade blev aldrig kysst.
Livet en fråga, blott döden dess svar,
ty alla kan sluta, men ingen bli klar.

Alldagen glöder, munter men blyg,
klär sig i längtande sömmar och tyg.
Sätt ved under kitteln, hemmets prästinna;
alltid att glöda, aldrig att brinna.