Så det är så här det tar slut?
Barndomstramsskratt i en spegelbild
som paranoian spräckte
Halsgropen, ryckningarna, tvånget
en fråga utan ände,
naivitet fördunklad i fastfårad bisterhet

Irriterad, distanserad kan inte le
nervös igen, tanke igen, repetera
Tryggheten klippte navelsträngen
och mig handfallet desperat igen
Ta tag i saker - tänker tanken
och sen orkar inte

Så det här tar det slut?
Allt sitter för djupt i minnet
för att kunna låtsas
att det aldrig varit annorlunda
Alltid närmre dit du ska
än där du varit

Bara vända sig om och springa
men jag fastnar i allt
som kläder gör i sår
Faller in i tankars oändliga djup
där det enda som tar sig genom min hud
är bristen på längtan

Slutar det inte snabbare?
Varje hjärtslag dovare
super hårdare,
älskar hårdare,
slagen hårdare,
men allt faller lika ljudlöst?

Bankar och försöker ta mig in
till mina inlåsta drömmar
För vad jag än gör nu,
måste jag göra annorlunda och hålla längtan kvar
För vad jag än gör nu,
så är tiden för lång innan min tar slut