... vi så ofta talar om
är om inte likvärdig
med den händelsekedja
inom juridiken
där varje händelse är en länk
vilken knyter orsaken till vad som hänt
länk för länk fram till det hände ...

... så inte så alldeles olik
vare sig i teori eller praktik ...

När händelsekedjan
är obruten
kan rättsfakta summeras
och därmed lämplig rättsföljd bestämmas
med åtföljande rättsprövning
för fastställande av faktisk påföljd ...

Den röda tråden
har en något annorlunda funktion
då den knyter ihop 
tillsynes osammanhängande 
tankar, funderingar och händelseförlopp ...

... såväl teoretiska som faktiskt praktiska ...

... Den röda tråden kan vara så mycket mer
än vad vi med blotta ögat kan se
eller ens med förståndet kan inse ...

... Men den ger oss möjlighet 
oavsett dess särart eller form
att se hur saker och ting hänger ihop
och ger oss en bättre förståelse för 
sambandet mellan orsak och verkan ...

Det som jag har lite svårt att förstå
nu som då
är dock hur det är möjligt 
att det i ett rättssamhälle som vårt
ska behöva vara så svårt
för att inte säga fullständigt omöjligt
att få berörda myndigheter att ens vilja se
och än mindre låta otvetydiga 
rättsvidrigheter där händelsekedjorna
såväl är otvivelaktigt kompletta och obrutna
som det finns en glasklar röd tråd
som knyter samman och förklarar
sambanden mellan vem som är orsaken
till alla de olika händelser och konsekvenser
som varit, är och fortjämt pågår
år efter år efter år ...

- Den enda förklaring jag kan finna
är att den som råkat illa ut i sammanhanget
är en man och att orsaken
och eller den som skulle behöva stå till svars 
för sina handlingar råkar vara en kvinna ...

Och ju längre tiden går
ju mindre gehör för min sak jag får ...
... oavsett  hur mycket och hur allvarligt
det som pågår är
och som  tillkommer år efter år
utöver allt det andra som varit
redan sedan många tidigare år  ...

... Det där som ingen vill vare sig se eller förstå ...

- Det som skrämmer mig allra mest är
att det är så många olika människor
såväl vanliga som tjänstemän
och till och med vänner och bekanta,
vilka medvetet eller undermedvetet
söker finna olika sätt 
för att bryta detta långvariga 
men ännu pågående händelsemönster
genom att lägga över ansvaret
för allt som genom åren gått fel
på mig och samtidigt men kanske
också just därför alltmer försöker
finna fler anledningar att 
antingen helt eller delvis i tillräcklig grad
friskriva den som gjort och fortjämt
fortsätter att begå dessa rättsvidrigheter mot mig ...

Så ju längre tiden går
ju mindre möjlighet att göra min röst hörd jag får ...

Om det verkligen vore så att jag kunnat göra någonting
för att själv kunna undvika det jag genom åren 
tvingats genomgå ...

... så hade jag knappast tillåtit det så här länge få fortgå ...

Det som gör allra mest ont är konsekvenserna det får
för mina älskade små som snart stora är ändå  ...

- Vilken bild av verkligheten de kommer att få
den dag de fullt ut förstår
vad som hänt och varför
men framför allt med tanke på 
alla de som de själva sett bevittna vad som hänt
under alla dessa år ...

... vilka intet gjort för att bistå mig
och som än idag som passiva åskådare vid sidan står
och när det tvingas yttra sig svär sig fria
från att vare sig ha sett någonting alls under alla dessa år
och att om de sett så har det   varit så att de ej förstått
 vad de bevittnat och så här i efterhand än mindre 
av  vare sig delarna eller helheten förstår ...

Jag måste få slut på det som pågår
men oavsett hur jag gör
hamnar det jag säger och eller
försöker framföra som skäl därför
fullständigt utan gehör utanför ...

- Ber inte om medlidande eller hjälp att få hämd ...
- Visst vill jag få upprättelse, men det är sekundärt
då ett avslut på det som pågår är väsentligare för mig
då det finns fler än ett barn som är mig kärt
vilka liksom mig själv önskar att få börja leva ett riktigt liv
och inte fortsätta överleva i en spänningszon
som fullständigt saknar all rim och reson ...

Samtidigt inser även jag 
att det skulle kunna bli ett väsentligt obehag
för rätt många olika inblandade parter,
såväl privatpersoner, myndigheter som tjänstemän ...

... så till den grad
att om de gav mig rätt full ut
och stoppade orsaken helt
till det som hänt och ännu pågår ...

... så riskerar det leda till en situation
som väcker fler frågor
än det ger tillräckligt med svar
vilket kan väcka en björn som länge fått sova ostört
och som i vaket tillstånd skulle krossa 
många fördomar och avigheter vilka så länge
lyckats hålla ihop en obalans vars beständighet
minst sagt borde betraktas som väldigt skört ...

Tack och lov har jag lyckats överleva
tillräckligt länge nu för att förutsättningarna
för att jag ska kunna få ett fortsatt liv
börjar bli en verklig del
som gör att sannolikheten för en möjlig framtid
också kan bli ett realistiskt alternativ ...

Lätt är det inte på något sätt ...
... men när man börjar ana möjligheten
att faktiskt få se vissa företeelser ta slut
väcks hoppet inom att det finns en väg ut
där jag fortfarande får vara en del
av min älskade barns framtid ...

... Där min egen är något jag ser mer som en ren bonus
än som någonting jag självklart kan räkna med att få ...

- Men du kan lita på, 
att jag för en framtid som innebär mer än blott överlevnad
kommer att satsa varje litet uns av för ändamålet tillänglig energi på ...

... Om än jag tacksamt tar emot allt det stöd och den hjälp
jag någonsin kan få för att det verkligen ska kunna bli så