Jag träffade henne.

När jag var i Helsingfors.

Oerhört vacker.

Och ett sådant skratt och leende du dör för.

Hennes läppar och ögon var som en stridsvagn
som fullständigt körde över mig.

- - -

Hon sorgsen ut.

Jag såg sorgen ut.

- - -

Och vi började samtala.

Och vi samtalade länge.

Hon sade att hon kom från en
förort till Helsingfors,
Kalukkala.
Och att hon var en missförstod konstnär.

Hon visade några tavlor i mobilen.
Och Jesus så fint hon målade.

Och vi beställde in mer.

Och jag sade att hennes namn
är det finaste jag hört!

Minka!

Och hon talade Helsinforsslang.

- - -

Så vi gick på upp till hotellrummet
och älskade med varandra
hela natten som två ursinniga djur.

Och morgonen i Helsingfors kom,
så obevekligt.
Natten kändes som en sekund.
Och jag undrarde hur fort en sekund kan gå.
En sekund då planeter träffar varandra.

Det regnade utanför hotellfönstret.

Hon klädde på sig,
och hennes vackra bröst sken
så fint i den regniga Helsinfors morgonen.


Och hon satte sig ner i sängen
och pussade mig på kinden.

Och sade,

”Det blev bara du och jag en natt!

Men det är en natt jag aldrig glömmer!”

och den kvinnan du träffar,
kommer att ta hand om dig.
för du är värd detta!”

Blev bara en natt.

Och nu har jag en av hennes tavlor

på min vägg i lägenheten.

Av.

Minka från Klaukkala.