Våren och sommaren är strider
Kantade av ständig växtvärk
Ljuset är för starkt för min nordiska hy
Den bränner och blir till ilsket röd

Det är först när det blivit oktober
Allt äntligen saktar ned
Det molokna och saktmodiga
Verkar passa vissa av oss bättre

För oss som läker i tystnaden
Var kylan aldrig så farlig trots allt

Jag längtar efter den första snön
När den kommer skall jag gå ut utan mössa
Låta flingorna få landa helt fritt

Få förvandlas till glitter i mitt toviga hår