... envisan och trotsan hade möte med grubblan och skämman... dom kunde inte komma överens om villkoren... envisan var för envis och trotsan för trotsig... dom trätte dock inte till en början... istället antog var och en en hållning där de höll på sin ståndpunkt... grubblan bara grubblade...  skämman satt och skämdes för att hon satt tyst... nu måste de ändå komma fram till hur skapa villkor och sedan hur straffa den som bryter emot dom... ingen ville ha ovillkorliga villkor...

... grubblan uttryckte att det var missmodigt att hålla på med det där... skämman sa att hon skämdes över att ingen ville fatta något beslut... envisan envisades med att framhålla att villkoren aldrig skulle antas om ingen kunde förstå att hans idé var bäst... trotsan gjorde uppror emot dom alla och sa att ska ni hålla på så här då kommer jag att överge gruppen...

... grubblan sa efter några timmars dividerande... jag skulle kunna tänka mig att grubbla mindre om skämman slutar tycka jag är skämmig... skämman frågade varför ska jag inte få tycka du är skämmig... men skämman sade grubblan, med lite gullig röst, om jag slutar att påminna er om massa saker ni inte tänkt att grubbla på är inte det bra... jo det är väl bra... ja men se där, sade trotsan, ett framsteg så gott som något... i samma mening tänkte trotsan men det var ju inte så dumt att hålla med... envisan inspirerades och sa rakt ut... vi kommer nog att kunna komma fram till en lösning... om villkoren ska gälla alla och vi är av samma mening allihop... då kan vi börja med att anta dom och skriva under dom nu... alla tyckte det var en god idé...

... trotsan, envisan, grubblan och skämman antog villkoren satte sig in i dom och avslutade den punkten för mötet... bra jobbat sade skämman... grubblan berömde skämman för sin positiva attityd... envisan och trotsan tittade på varandra... ja vi gör det sade dom i munnen på varandra... gör va då frågade grubblan... ja vi säger så här sade envisan först... att den som bryter emot villkoren en gång måste göra en läxa... vad då för läxa undrade grubblan... trotsan fyllde i... man måste då göra ett prov och visa att man förstått villkoren... aha det var en bra konsekvens... envisan fortsatte... jo ifall någon bryter emot villkoren två gånger får man både en läxa men måste också hjälpa  någon annan förstå villkoren som endast brutit emot dom en gång... och så vidare... etc etc svarade skämman... ja ha...

... bryter man emot villkoren mer än tre gånger på kort tid då blir man avstängd... envisan, trotsan och skämman tittade på grubblan... grubblan började genast tro det var något fel i de orden... ja svarade alla i kör precis då... grubblan suckade ut av lättnad och svarade tack för ni antog min idé... ja det är viktigt med demokrati... om vi alla känner oss delaktig så kommer vi att bli bättre på att också efterleva villkoren... ja sade envisan så är det...

... envisan fortsatte, när jag sätter mig på tvären då låser jag mig och ni blir emot mig direkt... helt rätt sade trotsan, för när jag bara oppositionerar mig emot allt och alla då blir ni sura och ännu mer grubblar grubblan och skämman skäms ännu mer över mig... hurra utropade grubblan alltså vad fint det känns nu...

... grubblan började förändras till att acceptera sina sidor... skämman skämdes inte så ofta längre... trotsan var inte lika ofta på stridigt humör... och envisan kände sig plötsligt mer till freds med andras ståndpunkt... när alla kunde se styrkan i varandras vara...

... dom kunde nu se att en envis är tålmodig och uthållig... att en som grubblar kan riskbedöma, analysera och se lösningar på problem... och att en trotsig är bra på att opponera sig emot sådant som annars ingen skulle bry sig om och därför är mån om att det skall bli rätt... en som skäms kan se ur ett oväntat perspektiv på saker och ting och lära oss reflektera över omgivningens uppfattningar... nu när dom alla såg detta kunde villkoren och konsekvenserna om man inte följde dom antas då alla delade samma idé...

... nu kunde de bygga upp sitt nätverk och skapa de förutsättningar som krävdes för att skapa ett gott klimat på sidan... om inte nu andra känslor började spela ut emot varandra funderade grubblan över... ja men sade envisan det finns lagar och förordningar i samhället och en grundlag som vi kan hänvisa till... ja det är ju självklart svarade skämman som upplevde det väldigt tryggt att ta stöd i... och så finns det yttrandefrihetslagen och upphovsrättslagen som vi kan lära oss mer om... alla fyra var nu helt på det klara att de skulle lära sig mer om lagar och förordningar... trotsan sade att det fanns en internetlagstiftning som Internetstiftelsen kunde ge dom mer kunskaper om... ja vad bra sade alla... 

... skämman lade till att det också fanns redaktionellt ansvar som man behövde lära sig mera om... vad är det grubblade grubblan om, är det svårt att lära sig undrade han... ja allt är svårt i början men man ska anta att utan kunskap kommer vi inte att veta vårt ansvar... det betyder, inflikade trotsan, att vet vi inte vårt ansvar då kan andra också lura och utnyttja oss att anta att deras idé om styrning av en sida är rätt... ja för vet vi vårt ansvar vet vi också när det inte är vårt ansvar sade envisan... men vad fint att ni förklarade sade grubblan... nu behövde dem inte gå hem och grubbla på varför var och en behövde lära mig om allt detta... 

... ja vad bra att vi nu har ett mål och en mening för att nå dit sade trotsan... som överrumplades över sin egen inre lättsamhet... ja det blir alltid bättre när man antagit en hållning om att kunskap är något man behöver liksom en verktygslåda... ja utan en sådan kunskap om vad man skall ha alla verktygen till står man sig slätt svarade skämman... ja då skulle man skämmas bra mycket skrattade trotsan... ja och grubbla en massa på hur det nu var allt fungerade... ja svarade envisan, och börja tro sig veta... nej så får det inte bli utropade skämman med emfas, då skulle jag skämmas ihjäl mig för er allas skull...

... nu när envisan, trotsan, grubblan och skämman var överens kände dom sig enade... när dom enade skildes åt för att var och en gå hem till sig infann sig en tillförsikt om framtiden... nu skulle det visserligen bli tungt arbete och att rekrytera rätt medarbetare skulle ta lite tid... men eftersom dom nu var överens kunde de visa på hur de ville arbeta med sidan och medarbetarna invigas i villkoren och anta villkoren som ett slags ledord... som medarbetar var det klart att denne också behövde visa aktning för kunskap, lagar och förordningar så att säga känna respekt för dom...

... med tiden utvecklades sidan till en med ett gott klimat där deras intressen kunde blomstra... de sneglade då och då på andra sidor...  med tiden insåg dom att när man var konsekventa med sina antagna villkor och vidarebefordrade kunskap och insikter som gagnade dom alla, ja då blev det goda resultat... sådant är eftersträvansvärt... 

... alla ville ha mer och ingen kunde få nog? ... ja hur blev det med det resultatet?... kom dom fyra att hamna där... nej jag tror inte det för dom var ju enade och hade antagit ett gott solidariskt förhållningssätt för att undvika detta... det stod i villkoren... och dom alla stod upp för villkoren... så ingen ville ha mer och ingen av dom behövde få nog...