... bringas stundom minnen
tillbaka av det som händer
och sker i min nutid ...

Det är som om
allt det som sublimt
pågår i det som är
nu och här
plötsligt känns så där
alldeles glasklart
med avseende på
såväl hur som varför
och det dessutom
förklarar min egen respons
i ett lika klart därför ...

Men bara för
en kort sekund
Ett ögonblick i tid ...

Sen kommer så mycket annat
och tar upp all uppmärksamhet
Fyller upp mina sinnen
och begraver alla minnen ...

... och ögonblicket av klarhet
är lika plötsligt förbi ...

Försöker återbringa
det perspektiv 
som för en kort sekund
åter fick liv ...

Ty känslan inom 
säger mig 
att om jag blott bara
kunde minnas 
hur jag faktiskt 
har varit
och därmed ännu 
skulle kunna vara ...

... så skulle det
ge mig så innerligt
mycket bättre möjligheter
till att förändra 
det som händer och sker
i mitt nuvarande liv ...