Se nu hur stilla
mörkret faller
där i kvällen
runt alla själars egen scen
när som nu våra
tända hyllningslyktor
i skuggorna sprider
sitt bedårande och glittrande sken

Det är en kväll
i alla våra helgons tid
där man tror sig
höra änglars sång
till vackra minnen
av alla de våra
ja de nära kära
som för alltid lämnat oss en gång

Känn hur en frisk
frostlukt fyller luften
som i en förnimmelse
av helt nyfallen snö
då står vi nu alla
där tätt tillsammans
tyngda i vår sorg
vid våra egna tunga tårars sjö

Det är en så
mörk och kall novemberkväll
men ändå vackert
stilla och timid
när i detta så heligt
och känslosamma möte
just när nu en vinter
återigen bereder sig att ta vid

Se där bland alla
kyrkogårdens rader
vackra minnen
har prentats in i sten
där i detta mörka
lyser vackra minnesord
i ett behagligt poetiskt
bedårande lätt flämtade sken

Där lyktor nu har tänts
för kärleken
ty de bryter allt det mörka
där i höstnatten
för just denna stund
är vikt till ödmjukhet
så långt långt bort
från alla de glada skratten

Mystiken nu förenas
i vårt sinne
där som alla de
älskade själarna nu finns
i ett av historiens
vackra vingslag
där vi alla deras
goda gärningar nu minns

Så låt nu ödmjukt
alla tårarna få falla
ner över våra kinder
i vår stora sorg
men de minnen
som föds de värmer
när vi respektfullt minns
vår barndoms trygga borg

Ja denna stund känns
nästa sagolikt sakral
där vi nu stå invid
alla helgons ljuva strand
så just där i minnet
av min egen mor och far
kan jag nu åter känna
en så varm hand i varje hand

Copyright © AndLou