- oj, svårt att förklara.

De mest kreativa människorna mår dåligt, de är deprimerade och ensamma själar.

Precis som jag.
Precis som jag var.

Men nu. mår jag bra.
Relativt bra.

Men du din lilla narcissist, du loggade inte in här för att läsa om hur bra jag mår.
Du känner inte igen dig.
Du loggade in på denna sidan för att du önskar att något mår exakt lika dåligt som dig.
För du vill att någon annan förklarar exakt hur ensam du är.

Du, din ensamma lilla själ.

Men tyvärr, jag mår bra - jag kan inte längre beskriva hur du mår.
Djupet är borta, jag är precis som alla andra.
En - tråkig - jävla - svensson.

Innan, förr. då.
Då var jag på väg upp.
För jag var på väg ner.

Ni gillar de inte.
Att jag mår bra.
Erkänn.

Du är ensam nu, du har förlorat ännu en som kan beskriva hur ditt självhat kan växa och blir något - kanske en vän?
Gör de, se ditt självhat som en vän.

Men tyvärr, så mår jag bra nu.
Och själar som inte längre är ensamma och försvunna är inte längre speciella.
De är en i mängden.

Jag har varit där.
Jag kanske kommer dit igen,
Men inte just nu.

Vi kanske ses igen, du självhatande ensamma jävla själ.