Vi vandrade längs okända gator där främmande språk talades,
vilsna i en verklighet långt från våra egna världar.
Ändå kändes hemkänslan stark i vännernas och nattens värme
ty hemma är ingen annanstans än där hjärtat finner ro.

Och på trötta fötter kom vi så tillslut fram till stranden
där de klotrunda, saltstänkta stenarna mötte evigheten.
Med ljummen sommarvind i håret och blicken ut i det svarta
talade vi alla plötsligt samma språk, vi talade om kärleken,

kärleken till livet.