för bara en flisa av ditt leende

binder mig här
vränger runt
betraktar mig själv
spektaklet jag

tvångsbeteendet börjar
rabblar ramsor
spelar sånger
går inte på linjerna

kasta din flisa av ditt leende
mot mig
jag sväljer det helt
låter det riva i strupen
knipa i magen

sömnlösa nätter
skyller på månen
låt eländet lysa upp
mina fotspår i hallen