... är jag vid denna tid
och så ock senare
allt som oftast vaken ...

Fylld av en obestämbar
känsla av ensamheten
Den där  som
även om den är självvald
inte alltid känns så där
alldeles helt underbar ...

... när jag tänker på saken ...

Och det är ju just det 
som gör att jag håller mig vaken
Att jag ständigt sysselsätter 
mina små grå
med att fundera över
och tänka på
saker och ting
som hänt i mitt liv
och som så ock ännu
händer här omkring ...

... nu som då ...

Konstaterar 
stilla tyst
inom och inför
mig själv
att även om livet 
går vidare
oavsett
så är jag nog 
trots allt ändå
en synnerligen 
och odiskutabelt
fullständigt urusel
singelmänniska ...

... till min natur
på alla plan
och utifrån
varje tänkbart
som otänkbart
möjligt och omöjligt
perspektiv ...

Ty även om
jag faktiskt vet hur
att leva som singel
ensam med mig själv
och med mycken 
i stora som små stycken
ansträngning, viljestyrka
och en hel del förträngning
av mina egentliga behov
av social samvaro
och interaktiv kommunikation
på alla plan,
så ock detta behärskar
om kanske än
med lite mer tur
än skicklighet ...

... så strider det
på alla sätt och vis
mot själva 
grundvalen och tillika fundamentet
till det som utgör min verkliga natur ...

Nu har jag bevisat 
för alla andra
men kanske lika mycket
eller till och med mer
för mig själv
att jag även singel-livet klarar av
och till och med kan göra det
till en verklighet
där jag lyckas dupera 
alla inklusive mig själv
till att bli övertygade om
att jag verkligen kan
leva så som den jag är som man ...

... och dessutom göra det riktigt bra ...

Applåderar mig själv
och all min duktighet
på att klara av 
att leva i denna förbannade
och för mig i grunden
förhatliga och icke önskade singelhet ...

... här där jag sitter ensam
i nattens tryggt omslutande mörker
i en atmosfär späckad med
en fullständigt hopplöst
okontrollerbar vilsenhet ...

- Fylld med en enda 
innerligt intensiv önskan om
att den dig som för mig är ämnad
ska finna mig och få min singelhet
i all sin skenbara duktighet
att fullständigt rämna
så att jag tillsammans med dig
äntligen denna verklighet kan lämna ...

... för att vägen mot och  genom
vår gemensamma väntande framtid
kunna börja gå
på upptäcktsfärd
i den verklighet
fylld med verkligt innehåll
innebörd och mening
i allra ljuvaste förening,
vilken är den verklighet
som bara är vår
vilken vi båda så länge
var för sig 
har väntat på
att tillsammans kunna
möta och leva i 
äntligen kunna få ...

Du fattas mig
varje evighets kort sekund
du ännu ej är här hos mig ...

Vill att du kommer
och förblir med mig ...

...  redan igår ...

Men det är helt okey
också om du väljer
att bara se till 
att inte bara visa
att du mig vill
utan istället 
kommer till mig nu ...

Vill dig så innerligt 
mycket mer
än vad du vare sig
i mina textflöden
eller när du ser på mig
någonsin kan förmå 
dig till att se ...

Men när du väl 
är här hos mig
kommer du att känna
att det är så det är

att jag verkligen dig älskar
och håller dig allra mest kär

inom varje litet 
skrymsle och vrå
inom hela din
kropp och själ ...

Och då vet jag 
med mig själv
att jag till allt
vad singelliv och ensamhet
heter och där hör till
med absolut största möjliga säkerhet
kommer att definitivt säga farväl ...

... för all
nutid
framtid
och bortom oöverskådlig tid
i all evighet 
intill och även bortom
den tid som  brukar definieras
som vad vi benämner ...

... i all oändlighet ...

Så snälla söta, rara, underbara
vackra allra finaste du
se till att komma till mig nu ...

- Har liksom väntat lite väl länge
nu på att äntligen få möta någon
som är så innerligt ämnad för mig
som du ...