Säd byggde världen

Denna obegripliga paradox

den kräver att någon tar emot den
förädlar den
till livets gåta och glädje

Det svajar i vinden
ta hand om mig
gör något gott av mig

Ropen som ingen hör
men som alla basunerar ut
i det tysta och mäktiga

Det har vi lärt oss att inget
tas för givet

Ändå står vi där när det lilla
blir till något stort

Helt oförstående
och äntligen handfallna

Att bära något litet
ha förmågan att
sammanfoga denna
märkliga ekvation

Doften från ugnen
blandas med barnets
oemotståndliga hjälplöshet

Kanske är det livet