det vida
sträcker sig bortom det begripliga

en halo som en syster till solen

där är det tänk att jag ska verka

vänster eller höger masserar mitt sinne till utmattning

män kvinnor barn äldre i en grupp av enighet

så väntan på honungens droppar till ett varmt te..där sätter jag mig

långa tåg dras av ett ensamt lok
en perrong fylld av versioner av människor
en pojke utan sällskap bär läderlika väskor

släpp mig
till vad som kan skapa ett liv av tro

ett leende så slösaktigt i spegeln

mjukheten finns bakom en pamflett

tiden är påtaglig nu
där går jag med klang på tangenter av år