Du känner inte min far

Viskningar blandat med skrik

Den ljuvaste stämma i toner till höstens gula tid

Det smälter långsamt när livet försöker ändra årstid

Det sipprar vatten mellan fötterna i en bäck av svart vatten

Så långt från stugans trygghet reser sig bergets snöklädda skuldror långt över oss

Där täljer jag en båt med fickkniv

Målad med doftande tjära redo för färd

Allt vatten stannar till slut upp

Där kan lugnet för en stund hålla oss vakna