Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Sorgmantel

 

Ibland känns det som att sorgen
springer ikapp mig:
Som att den flåsar mig i nacken.
Som att den har bättre kondition.
Som att den kutar 100 meter häck
Som att benstyrkan och musklerna
i mina leder ... vänder mig ryggen, ibland.
Och jag skriker inombords!
För min hejarklack är trots allt i mitt DNA
och publiken håller andan och applåderar ...

 

Och vi har ögonkontakt 

 

Och sorgen är ingen hjälte som kommer
flygande i sin mantel:
Den är inte Spiderman!
Den är inte Sailor Moon!
Den är inte Superwoman!
Den är inte Harry Potter!
Den är inte Hermione!

Det är jag som ser mig i spegeln nu.
Det är jag som skvätter vatten i ansiktet
och försöker vakna till liv i min reflektion.
Det är jag som bär min sorgmantel!
Det är jag som är min egen hjärtinna!

Så när jag svävar mellan moll och dur
i balladernas duetter.
När jag svävar som på moln
När jag svävar i limbo
mellan en störtflod och ett gapskratt.
Är det jag som bär min sorgmantel
Och det är jag som flaxar med vingarna
Det är jag som pollinerar blommorna

Så vifta bort mig om du måste
Släng mig i ett dike om du har bråttom

Men ifall jag prövar mina vingar:
Så är det jag som gör mina egna stunts
Jag som kraschar in i ditt hjärta

och älskar våghalsigt




Fri vers av Hon kallar sig poet VIP
Läst 90 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2022-12-17 21:52



Bookmark and Share


    ej medlem längre
come with me to mexico

you can ride

and i can take it slow

https://www.youtube.com/watch?v=D4BEj-FEMDg

f'låt

du skriver fortfarande?

wow.

ser inte mycket poetry slam här.

guldstjärna i taket

och eloge

2022-12-21

  animan VIP
Kändes bra att läsa denna söndagsmorgon!
2022-12-18
  > Nästa text
< Föregående

Hon kallar sig poet
Hon kallar sig poet VIP