Någonstans finns den ensamme, den glömde,
ansiktet dolt mörka skuggan gömde.

Ser ner i mörkret tröstens svarta band,
långt där borta finns omtankens land.

Blodet pulsar med tanken i galopp,
sliten härjad denna kropp.

Letar svar på livets svaga punkt,
en dag, en natt så ensamt tungt.

Livets öde så olika,
några ensamma, några kamratligt rika.

JS Örjan