Likt en jojo vi åker upp och ner,
tittar in i kristallkulan vad är det vi ser.

Jag vill sä gärna välja rätta vägen välja,
torr i halsen kan knappt svälja.

Kanske en vän med glöd,
sträcker ut sin hand med sitt stöd.

Kanske vill jag alla felval glömma,
sitter i min koja på livets minnen drömma.

Vem vet vem som ärlighet bär,
du är min vän, ja just du där.

Svårt att glömma spektaklet,
av lömskhet några blivit fet.

Varför är en ständig fråga,
ont i mina tankar det är en plåga.

Stark är vännens kraft denna dag, denna natt,
jag har nyckeln till min skatt.

JS Örjan