vaje gång våra blickar mötts så känner jag en 

sådan enorm stress och rodnad minna kinder 

blir varma och minna känslor exploderar som 

atomer i mitt bröst varje gång du släpper min

hand får jag seperations ångest varje andetag 

lever jag bara för dej när dinna läppar möter 

minna ryser jag i hela min kropp så där så jag 

får gåshud den enda gången jag känner mej hel 

är när jag vandrar vid din sida så nära att jag

känner din dofft i från ditt vackra hår när jag 

smeker det och känner värmen i från din kropp

jag lever bara för dej för du är som blodet som 

flyter igenom  mitt hjärta och får det att slå och 

leva min största skräck är att vakna upp utan dej 

utan allt det här som jag nu lever i därför lever jag 

med lika mycket stress som kärleken