springer genom tiden
en tanke hinner ikapp
och plötsligt är mitt
minne som ett slukhål
skammen röd, röd som
vin nedför hakan, halsen, jag
vänder mig mot väggen,
gömmer mig i ändlös sömn,
drömmer, tror att jag är
en blå figur på en bioduk
femdimensionell, konturlös
lätt som en fantasi
vaknar skräckslagen och
förtvivlad, kall om fötterna,
slagen hårt i huvudet
av det fysiska, det
ofrånkomliga
livet