Det finns ingenting elakt att säga som jag inte redan tänkt om mig. Stegen landar mjukt, jag sjunker ner och benen blir sänken. Träden sväljer varje ljud och frosten varje doft. Vinden har vävt det döda gräset till en matta. Den svarta jorden sover. Det är en drömlös sömn. Här finns inga monster, inga änglar. Bara det frusna vattnet mellan nakna aspar. Något svalde min röst. Och orden vilar på min tunga.