Ej heller Guds heliga
ljus kunde trösta dig
i den arla gryningen

Bland skvalpande
isflak och blåsig
snörök som frostade
dina ögonlock

Då kom flygande
med
ljudande vingpar

Lågt nästan ovanför
dig.

En plog-formation
Svanar i vitaste vitt

Det överlevande livet
Så skönhets svävande

Mitt ibland isglaserade
Kobbar och förstelnad
Död

Då lyftes din ande upp
som av en värmande
Hand

Och du såg och kände
i ditt hjärta

Det gränslösa inuti evig
-hetens gryningsljus.

som om ingen ensamhet
eller isande mörker nån
-sin mer

Kunde ge dig tvivel om
Ljusets orubbliga kraft.