Du skrattar åt mig när jag pratar.
Allt jag säger blir fel.

Jag följer inte längre några regler.
Biff-regeln minns jag, men bara till namnet.
Bisatserna och deras inten, negationer som placeras här men inte där.
Det gäller inte mig.
I min hjärna är allting möjligt.
Bara inte på beställning.
Inte på repeat.
Bara som impuls.
Och jag har gett dig allt jag kan.

Jo visst, jag tänkte ju bojkotta Svenska Akademien, men så ordagrant?
Språkvård, vad är det ens?
Min yrkesperson har raderats ut.

Och alla dessa regler.
Jag har väl aldrig gillat dem!
Regler är information, uppgifter och strukturer som skapats av människan för att hålla koll.
Styra över andra.
Sedan när har sånt intresserat mig?
Varför skulle jag nånsin vilja ty mig till dem?