Månen utstrålar fortfarande värme med sin barnslighet
Kaninen lyser med sin närvaro

Jag såg den första gången i solens land, det i öst
Jag var arton, och följde pappas hand med blicken
Och där var den
Den självklara som tålmodigt och tyst väntat in att jag skulle lyfta blicken och se
Det självklara som alltid var men inte fanns
Förrän nu
Det tog bara arton år

Vi hade hamnat i en uppochnervänd värld,
följt med Alice till underlandet
Tappade i tröttheten bort min jacka i taxin vars dörrar öppnade sig automatiskt vid ankomst
Svår sömnbrist
Och så mattbeklätt golv
Doften – överväldigande, och mjuk, varm
Något jag fick känna kväll efter kväll

Har aldrig sovit så gott i hela mitt liv som då
Så mjukt

Dit, jag vill ständigt tillbaka
Och jag åker tillbaka
Gång på gång
Kväll efter kväll
I mitt inre vilar världen
Där, där allt är möjligt

Romen är nästan uppdrucken nu
Och han sover

Jag berättade aldrig det där
Det de sa till mig om tillit och konflikt
Om hur jag förhöll mig till det som var vårt
efter vartenda litet bråk
Om inre avståndstaganden som skulle rädda mig till slut
Jag berättade aldrig det där
Visste med mig att det ändå snart skulle komma ut
Eller, för den delen,
kvitta

Rent och rakt och ärligt
Det var mitt löfte till mig själv
I det får ånger sällan plats
Och inget annat heller kan de ta från mig

Jackan, den jag blev av med efter ankomst,
hänger på en röd galge i klädkammaren nu
Jag var arton och åkte ensam in till lost and found i centrum
Tog bussen dit, gick på längst bak
Steg av där fram hos chauffören
Det var där och då man betalade

Och chauffören skrek på mig genom sin ansiktsmask
Jävlar, vad han var förbannad
Och alla mynt jag lagt fram till honom,
dem han inte ville hjälpa mig med, inte ville röra
De låg liksom bara kvar där

Och jag hade ingen aning om vad han skrek
Bara att han fortsatte
Och jag stelnade till och bara stod där
I ren panik
Bara stod där

Och till slut tänkte jag
Nu skriker han säkert på mig att jag måste gå av så att de kan fortsätta sin busstur
Tänkte att är det så det är, så ska inte jag stoppa dem
Så jag klev av
Mynten fick ligga kvar hos chauffören
Chauffören som inte ville röra dem

Jag vet inte hur stor summa det rörde sig om
Omöjligt att lista ut i efterhand
Det fanns andra sätt att färdas på

Jackan är välanvänd nu
Kan inte göra mig av med den
För många minnen
Varav en hel del
Från den magiska världen
I öst

Han sover fortfarande
Romen är slut
Med kaninen som enda sällskap
Sitter jag kvar

Jag hälsar fortfarande på den
Dagligen