tystnaden eller orden
jag vet inte vad som är värst

i tystnaden och tomrummet
ter sig orden ofarliga
i tomheten som föds i en avsaknad av läppar
mot hud
fingertoppars känsliga beröring
glimten i dina ögon
och så doften, den jag ville drunkna i
tomheten efter den

Edith Södergran skrev att ”det anstår
mig icke att göra mig mindre
än jag är”
men mitt i allt det här, i tystnaden och i tomrummet,
får begrepp som sådana inte plats
tomheten trycker bort allt det som tidigare varit självklart

och frågan om vad som gör mest ont
kvarstår

i mitt inre hör jag dig säga, eller tänka,
”low vibrations there, honey,
to be honest”

och jag ler, skrattar till
får en inre syn, igen, av glimten
i dina ögon
den som är du

men jag får inga svar
på min fråga
om vad som är värst
tystnaden eller orden