Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Ibland grunnar gudinnorna på något...

Fingrar från en gipsstaty,
som lyfter sina händer över
ett ansikte, som protesterar,
är ett sätt för diktaren med sitt ansikte
eller om det är statyns, att lämna den stigande,
heliga klassiska traditionen bakom sig
för att söka motiv i en berättelse
i nutid. För denne diktare Gullberg anser,
att Psaltarord sätter käppen i hjulet för fantasin och språket. En publikation kräver motiv, som är något mer än urtidsformer.

Förvandlingar har begynnelser efter katharsis, efter en tvagningsritual av ansiktet för en ny, andra begynnelse i den andra situerade berättelsen.
Masken framför berättarens ansikte har en renpolerad spegelyta, som lämnar utrymme för en ny synvinkel, ett nytt perspektiv och ett annat grymt motiv, som baseras på snarlikhet. Då är det säkert sant vad gudinnorna påstår: "Människans natur är densamma med oföränderliga egenskaper av begär och lust till att underhållas av action, hjältar, död och i bästa fall livräddning i sista stund för all vänlighet. Det är bara maskinerna, som ändrar kropp, storlek funktion och bekvämlighet. Kan man ställa allt till rätta med en Deus ex machina?"

En gudinna pysslar med ett underverk:
den underfundiga övervakningkameran
med åtta spindelarmar av stål. Robotarmarna
kan ta sig över vida land och hav för att tillrättavisa makthavare i samma ögonblick som stålarmen föser undan dem till rummets hörna, där en bekväm fåtölj står, där krigarfursten tvingas till att rannsaka sina bombräder...

Apollon ser ljuset över horisonten och den lilla vrån, där hon sitter och ler över sin lustiga uppfinning och folkets envetna mothugg mot en orealistisk ide, som om den skulle vara möjlig?!
"Nej, såklart inte, men mer vettig än vapenhandeln i alla fall", tänker hon.
Sedan kryper hon ut genom dörren på sina sju ben, då ett rovdjur hade bitit henne och rivit upp ett blödande sår i det åttonde benet, som hon inte längre kan gå på. Och plötsligt får hon höra håhåjaja, som det kan gå på några sjömils avstånd. "Jaha, om vi inte sitter i samma båt?" Men vad hjälper det väl oss, nej, jag måste se till att hantera en bortsprungen, ilsken björn i skogen och spelmannen måste hantera sitt öde med thrakerna vid en kust med klippor. Historien kan ingen ändra på!








Övriga genrer av Ett utkast
Läst 103 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2023-03-05 19:38



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Ett utkast