En regnig sommardag beslutar jag mig för att ta bussen till biblioteket, och läsa en stund om varför människor dras till tragedier. Litteratur ska inte bara vara vacker, utan den litterära drömmen om verkligheten ska gör lika ont som att få en spade slängd i skallen eller en spik i bröstet. Om det fysiska lidandet är lika spännande som det psykiska lidandet som när någon ropar ett okvädingsord, ungefär var snäll och var tyst. Håll truten min kära Apollon, om jag inte ska sticka värjan i dig för att du ska beskydda den dionysiska festen för att be Mayas slöja försvinna, eftersom den skyler vårt apollinska ljus och klara blick för naturen, som talar till oss, och som vi avbildar med smärta och lust i våra drömbilders konstyttringar.
"Men nej, jag vill inte delta i någon sådan fest", säger jag.
Men enligt den stridande handlar musik och dans om att förenas och försonas med sin nästa anförvant, att man går med sina steg, sina ord och handlingar här i en fantastisk gemenskap.
"Aha! själen måste få prata, men det kan den inte, utan måste få hitta på en sund historia med skräckromantik! så mjölnaren och daggmasken heter denna historia, som har en fortsättning", berättar jag.

Sedan kan Vergilius få bjuda sin Beatrice på rulltårta, som han själv har bakat med omsorg för att med en sötsak få uppvakta sitt föremål för sin kärlek. Men hon spinner en tråd med ett grönt garn med lila stänk för att hon springer uppför skärseldens krön. ---

En inre demon säger det kloka
Lite action tack! Kan du inte komma på något mer spännande som att de syndiga gömmer sig som daggmaskar i jorden, och att en mjölnare får syn på en daggmask med en avbiten svans i sitt mjöl. Nu är det så, att mjölnaren är vidskeplig, och tror sig se ett järtecken från ovan som en måne som vill spela sina dvallika toner på en lyrisk himmel. Ack! vad säger daggmasken mig nu? undrar han och tyder drömmen, att han inom kort kommer att bli förälskad i ett fruntimmer, som kämpar vidare, när någon har bitit henne i svansen, eller kanske till och med hon som har bitit sig själv. Hon väljer då den klokaste vägen, att inte se sig om efter den smärtsamma upplevelsen efter bettet, och istället låta livet gå vidare, men inte som en dans på rosor, eftersom lejonen dansar därute. Ett sådant fruntimmer kommer han att träffa, enligt järtecknet.

Och klart, att de kan få träffa Vergilius och Beatrice på ett samkväm med gästabud, där martyrerna delar ut offergåvor som smultronsylt och sockerkaksdeg för att den regniga dagen ska bli bättre än bäst.

Efter denna dröm satt jag mig en stund på ett café, och åt en blåbärsmuffins och drack en kopp kaffe!
Och nu blev drömmen lite litterär.