Ska jag skriva om nåt fult?
så som pundarpoeter skriver om 'fitta' och 'knulla' med romantiska ord?
fast jag är villaidyllens vita dotter
på ett vykort med en stel hälsning om välgång inuti

den klingar falskt

jag gick med dem till söndagsandakten
genomled Kristi budskap bland ekande väggar
tänkte på snusk
tänkte på duschmunstycket
tittade upp och råkade möta Jesus blick på korset där han hängde utfläkt i en människas värsta ögonblick
i acceptabel gore

jag har åkt i rusande fart på en mountainbike nerför kälkbacken
flämtande ångrat mig fast ögonen glittrade
det var något med hur benen darrade
jag sögs dit av min egen kropp
när jag växte upp förstod jag varför ingen förklarat vår hemliga pakt med det fula

jag hade vuxit upp med ett smittsamt beroende
och männen såg hur jag ömmade
med mitt pockande behov av fulhet pulserande från mig som ett lockrop
fastän själen inuti viskade efter något annat ingen såg

så blev jag kvinna i ett trollslag
såg fulheten reflekteras i männens ögon
och misstog den för verkligheten i mig själv

männen gjorde så som män gör
och jag i min kvinnlighet dröjde kvar i efterdyningen
medan de redan var på väg förbi mig

när jag sugs dit igen
tar jag era söner till offer
gör dem till män under mig
slukar dem utan att bryta ögonkontakt
medan deras vänner skriver online om hur kvinnor i min ålder passerat utgångsdatum.

Folk har sett och hånskrattar mig rakt upp i ansiktet
Jag vet.
För helvete, jag vet.