Jag slutade känna för allt annat, för att få plats att känna allt för dig.
Först lät jag dig komma in, jag lixom lät mig själv bli din. Sen gav jag dig allt det där och lite till.
Fanns aldrig någon balans. Men det gjorde ingenting sålänge du var min.
Men vi har ändå alltid haft ett stark band för det.
Livet har kretsat lite väl mycket runt dig.
Jag har aldrig kunnat dela upp det, du var hela min värld för mig.
Hur får man sig själv till att sluta hoppas.
Jag blev bara paranoid, och känslorna började brottas.
Tills insikten glider in, och delarna började blottas.
Det fick inte livet att bli lättare.
Nej mer tvärt om. Jag såg det inte förut.
Jag har alltid haft för brottom.
Visst finns det saker med dig som gör livet finare för mig. Men ska jag vara ärlig, vet jag inte hur fint livet hade varit utan dig.
Du fick mig förtrollad, men nu är det ända jag vill. Att trolla bort dig från mitt liv. För detta livet är faktiskt mitt.