Aldrig ska jag gå
bugad och ödmjuk in i gryningen
Aldrig ska jag av vekhet
låta ljuset falla över mig
Jag går in i natten,
ett steg om ett steg
för att aldrig återvända

Jag ger mitt raseri åt ljuset,
bortslösande av talang
Min plats är endast där enfälliga
och enfaldiga blixtrar
sprider sitt sken
För svår och för envis är jag för dagen
Ja, vrede, raseri åt dagen