Jag härbergerar ett väntrum inom mig
där önskningar, ännu ouppfyllda, sitter snällt på rad
som tändstickor i en ask
under vatten

det greppar vid min hals
det vilddjur som kräver sin rätt
livsgnistan slungar massiva eldklot
mot isväggarna inom
i en kakofoni av etter och hat

och jag rör inte en millimeter
på mitt svarta samvete
där kristaller strötts ut som små knivar
på display i en monter
jag bär dem pliktskyldigt
de står först på tur i allt

mina ögon för tvenne mynt
ta dem bort med flyktfåglars sorgsna läten

ge mig min frihet åter
och åt fogden sin lön
förlåt mina påminnelseavgifter

jag har redan stannat kvar alltför länge
nu vill jag falla till stoft för vinden