Jag bara satt där i mörkret och hon syntes först
som en liten liten ljuspunkt på väggen.

Jag ändrade ställning. Knappt märkbart
men hon var säkert högkänslig
för punkten växte
till ett klot.
En jordglob.

Jag hade längtat efter en sån.

Jag började nynna på en vaggvisa
Då kom jorden och la sig i mitt knä.
Det behövdes ingen sol med den kontakten.
Värmen kom från mötet.

Jag såg allting.
Grät av glädje.

Det här var när tiden började
och rummet inte fanns.